Under några år fick MittSkåne Utveckling besök av offentliga tjänstepersoner från Afrika. Studiebesöken var en del i ett projekt som drevs av ICLD och eftersom organisationen menar att ”kampen för att utrota fattigdom i världen börjar hemma – i byn, staden eller kommunen” stämmer leadermetoden väl in.
Studiebesöken hos oss fick också alltid höga poäng i utvärderingar, trots att problemställningarna definitivt inte är det samma i Sverige som i Afrika. Å andra sidan var det inom besöksgruppen väldigt stora skillnader, Afrika är en stor kontinent och det finns välmående landsbygd såväl som extrem fattigdom.
När besökarna togs emot av den lokala handlaren i den lilla byn mitt i Skåne (och en liten grupp nyfikna äldre – de enda som är hemma mitt på dagen i en svensk by) inleder handlaren med att säga ”vi som lever och verkar i utkanten av en kommun, långt från centralorten, får ropa väldigt högt för att få tillgång till service. ” ”Ja-a!” säger besökarna. ”Hur har ni det med el?” Vi skåningar får medge, att el, det har vi. Precis som i centralorten. ”Jaha”, säger besökarna. ”Men vatten och avlopp, det är riktigt svårt att få till?!”. Fast jo, det har vi också. Nu tittar besökarna sig runt och är nog lite fundersamma över vad vi saknar. ”Men sophämtning, det fungerar aldrig långt ute på landet!” När vi igen får medge att vi faktiskt får sophämtning regelbundet, märks det att man funderar över vad som menas med tillgång till service. Så har vi då något att utbyta erfarenheter kring? Står vi inte ljusår ifrån varandra?
Jo – efter den aningen skakiga inledningen, ser vi att möten mellan människor, det är ändå det allra bästa som finns för att öka förståelse, få konstruktiva idéer, inspiration och tips, sätta egna utmaningar i större sammanhang och lyfta blicken. Det faktiska arbetet, de lokala förutsättningarna, förståelsen för sammanhanget, det förankras lokalt och utförs av de som ska leva med resultaten. Vi utbyter erfarenheter av beslut som tas långt från de som ska leva med konsekvenserna, vi diskuterar storstadsnormer, möjligheter till utbildning utan att flytta, service – jadå, man ska bara klargöra vad man menar med service – och enas om att de som lever på en plats besitter massor av kunskap och erfarenheter som måste beaktas när man tar fram utvecklingsplaner för en bygd.
”Var finns de svenska landsbygdsborna på dagarna?”
Olikheter är alltid intressant. Som att våra besökare var väldigt fundersamma över att vi under flera timmars bussfärd kors och tvärs, mitt på dagen, mitt i veckan, såg ytterst lite människor ute. Var finns de svenska landsbygdsborna på dagarna? Och så det där att man ska meddela ”eventuella matpreferenser”. Att säga till sin värd att man inte äter det som bjuds, det är väldigt oartigt. Alltså fick jag tugga i mig både russinbullar och koriander under de olika studiebesöken, vilket säkert var karaktärsdanande.
Tyvärr försvann studieresona under pandemin men vi minns med värme de lärorika träffarna och hoppas att någon gång ta upp dem igen. Att se sin egen vardag genom andras ögon är lärorikt!
Ann-Charlotte Thörnblad, verksamhetsledare för MittSkåne Utveckling och Leader Skåne Mitt Nordväst