Mitt namn är Sanne och under hösten gör jag min praktik hos Leader Skåne Mitt Nordväst. I det här inlägget vill jag berätta lite om mig själv, min utbildning och varför landsbygdsutveckling ligger mig varmt om hjärtat.
Jag är uppvuxen utanför Halmstad, i gränslandet mellan stad och landsbygd, – där rapsfält och grusvägar möter Tylösandspuls och rusningstrafik. Mitt första möte med landsbygdsutveckling fick jag på gymnasiet när min geografilärare visade Po Tidholms dokumentär “Resten av Sverige”, som speglar en rätt dyster bild av en landsbygd i förändring. Men så var det något med människorna, de som citat “envisas med att bo där”, som fastnade hos mig. Det väckte en nyfikenhet på varför förutsättningarna skiljer sig så mycket åt mellan stad och land, och på hur människor möts, samarbetar och försöker forma sin egen framtid trots det. Den nyfikenheten, tillsammans med min gymnasielärares outtömliga kunskap och smittande entusiasm gjorde att jag la drömmen om polisyrket på hyllan för en kandidat i geografi.
Efter geografiexamen saknade jag en tydlig riktning och kände behov av att fördjupa mig inom ett smalare område. Valet föll på Lund och en master i Humanekologi som, ironiskt nog, visade sig vara ännu bredare och mer svårförklarat…
När jag får frågan att förklara vad Humanekologi är brukar jag svara att det i grunden handlar om förhållandet mellan människa och miljö – ur ett samhällsperspektiv. Med influenser från en rad olika discipliner bjuder humanekologin in till diskussioner om hur kultur, makt och hållbarhet hänger ihop med vår tids sociala och miljömässiga utmaningar. När jag kommit såhär långt i utläggningen brukar jag ha tappat folk som jag försöker beskriva mina studieval för. Min farmor har slutat försöka förstå och visar numera bara upp en lapp med utbildningens namn på så fort någon frågar vad barnbarnet gör, och min bonuspappa blandar allt som oftast ihop det med HR (nära nog antar jag?).
”jag hoppas att min tid här ska ge mig en mer nyanserad bild av landsbygdsutveckling”
När jag hörde talas om Leader såg jag en möjlighet att knyta ihop min utbildning med mitt intresse för landsbygdsutveckling. Humanekologi och Leadermetoden delar nämligen samma tanke – att börja underifrån och att samla olika perspektiv runt samma bord. I klassrummet tränas jag i att kommunicera över gränser, mellan ämnen och kulturer, men också mellan näringsliv, politik och sociala rörelser. Under hösten ser jag framemot att få uppleva detta i praktiken: att se hur nya idéer och lösningar växer fram när människor går samman. Det känns otroligt spännande att få vara en liten del av Leader Skåne Mitt Nordväst och jag hoppas att min tid här ska ge mig en mer nyanserad bild av landsbygdsutveckling – en som utmanar den dysterhet Tidholms dokumentär en gång lämnade efter sig