Jag fick ett sms. Som gick rakt in i hjärtat. Min bästa vän Johan skrev om sin Saga. En gul jaktlabbe. Som lyssnade in min röst vid ett meddelande. Och Johan formulerade det så fint. Han skrev om hundens gemenskap. Så då tråcklade jag vidare på den tråden, till alla oss som har en hund.
Hundens gemenskap
Om så livet voro oändligt, Saga. Vill du vara där? Din husse skrev om hundens gemenskap.
Vid eken.
I skogen.
I staden.
I varje. Ögonblick. Och i varje tass-steg.
Bär du hela vida världen på din mjuka nos, i din päls, vid dina trampdynor. Under dina öron.Det är ju så Saga. Inget tvivel ligger i dina relationer.
I ditt dna. Att älska är fullkomligt förbehållslöst i en värld av nosavtryck och tassavtryck.
Längs Stämbråtens vindlande skogar. På Bjursholmsplans varma asfalt. Ser vi fem avtryck.
Ett är för oro.
Ett är för tillit.
Ett är för gemenskap.
Ett är för tröst.
Ett är för minnet.
Och så är det, hund. Alltid är ett koppel inte ett koppel utan ett band mellan oss.